Vaxholm

Igår tog vi en spontanutflykt till Vaxholm. Känslan av hav och skärgård har gett oss en grym sommarfeeling! Vi fick till och med komma ombord på ett Pippi-fartyg och titta runt. Spännande!

Idag firar vi nationaldagen med barnkalas för Eltons kompis Noomi och sen ett fett möte i SOS Church.

Sverige har verkligen visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna, och jag har insett att jag älskar Sverige. En kärlek till det mångkulturella Sverige, till alla dem som under århundradena kommit till vårt land och berikat oss med alltifrån kristendom till pizza och kebab. Min bön är att vi i vårt land ska börja uppskatta Sveriga igen. Jag är inte rasist eller nazist, jag råkar bara älska Sverige. Det vore med stor sorg i mitt hjärta om Sverige Demokraterna kommer in i politikens finrum, jag skäms över de svenskar som röstar på dem. Sverige är underbart och låt oss dela det med alla som vill!

Glad nationaldag på er allihopa!

När katten är borta...

Igår var Jens och Elise hos Jens storebror Linus och spelade tv-spel, och eftersom grabbarna (småkillarna?) vill spela länge när de väl spelar så sov de över där. Vilket betydde att jag och Elton hade en egen myskväll här hemma. Eller i alla fall jag, för Elton slocknade redan halv sju! En kväll för mig själv betyder: ät allt som Jens inte gillar! Det blev räkor med ris och currysås till mat, sen en hel liter (!) jordgubbar med glass och chokladsås, och sen lite ost och kex... Så om någon undrar vad jag gjorde igår, så åt jag. Visserligen älskar Jens jordgubbar, men nåt tji ska han väl ha för att jag fick spendera en fredagskväll utan honom?
Nu har Jens mobil dött verkar det som, så jag får väl se när han och lilltösen kommer hem! Men efter frukost, blir det ut i solen.
Ha en toppendag!

"Ugly naked guy"

Alla Vänner-fans vet vem jag menar. För er andra kanske inte detta blogginlägg är så kul, men i alla fall så har Monica och Rachel en granne som är naken och tjock och som de tittar till på lagom avstånd. Vi har också en en ugly naked guy, (fast har har kallingar!) som bor i ögonvrån. Nu har han hela vintern haft persiennerna nere och hans bil står aldrig längre parkerad framför hans uteplats. Jag kan inte låta bli att undra vad som hänt med honom... Men jag har inte tillräckligt med chopsticks och hans gardiner är fortfarande nerrullade, så I guess it's still a mystery!

Amningsmonstret

Ett tag nu har jag funderat på hur och är jag ska sluta amma, men så i måndags tog jag mod till mig. det blev en hel det skrik första natten. Elton vaknar alltid vid 10-11 och vägrar somna om ifall inte jag ammar och somnar brevid. Så första natten var det skrik vid tio och vid tre-fyra, men han fick ligga hos mig och jag pratade lugnt med honom. Andra natten sov han till tolv i sin egen säng och det blev skrik och protester, men inte lika länge. Lite senare hade vi en dust till. Tredje natten sov han till 2 i egen säng! Seger tänke jag och han skrek inte när han fick komma upp till mig! :) Fjärde natten sov han i egen säng till 4, helt underbart... Så kommande natt förväntar jag mig att han sover till 6 i egen säng.

Men jag kan nu känna att jag har besegrat amningsmonstret, och det känns skönt att ha sluppit en massa skrik och gap-metoder. Jag tror Elton har känt sig trygg och mogen för det här. Tror det mest varit jag som tyckt det varit jobbigt...
Älskar dig E!

Lek och plask!

Sommaren är invigd! nu kör vi som det ryker och jag glömmer att jag ska börja jobba efter midsommar... Det är skönt med gångavstånd till Mälaren! :D

Filadelfia Bankeryd

Idag predikade Walter i SOS Church på temat familjen och hur kyrkan är som en familj. Jag hade förmånen att få lyssna på hela predikan då Jens tog båda barnen.

I SOS Church har jag min familj, vänner som har blivit familj, vänner man kan räkna med i vått och torrt. SOS Church är mitt hem.
Jag minns första gången jag kände att en kyrkan var min kyrka, att jag hade ett riktigt hem där. Jag var tonåring och det var efter nåt tonårsmöte i Filadelfia i Bankeryd, jag klev in i köket i källaren och helt plötsligt kände jag mig inte som gäst längre. Här är mitt kylskåp, här är mina skedar, här är mina grytor... Det var en härlig och speciell känsla. Sedan dess har jag sökt den känslan igen, jag har hunnit avverka några kyrkor, nån där inte en enda pastor hälsade på mig, nån som sprang iväg med en vision jag inte hade i mitt hjärta, en några andra som jag älskade men aldrig klickade med. Men så föddes SOS Church, och jag fann åter mitt hem. Vissa kritiserar vår församling och tror sig veta en massa som egentligen är snicksnack och lögner, men vad folk än säger och påstår finns min orubbliga känsla av hemma och familj kvar.
När jag var nitton flyttade jag hemifrån inte bara från mamma och pappa, utan även från församlingen. Förra året hittade jag hem både här i Sigtuna där vi fullkomnade familjen Charlieson med en son och i SOS Church med Johannes Amritzer, älskade storebror, farsa, pastor och vän.

Ljuvlig grillpicknick i Pilsbo

I eftermiddags var vi borta i Pilsbo och grillade med Widellarna. Varmt, mysigt och ett alldeles perfekt sätt att spendera en eftermiddag med familjen efter att ha blivit bjuden på Tant Brun av Julia. Nu sitter jag ute på balkongen och bloggar, värmen dröjer sig kvar och man kan inte annat än att njuta av livet.

Att det har varit en så underbar dag tar lite bort suget att följa med teamet till Tanzania, men bara lite... Hade gärna suttit i gräset i Tanzania och predikat evangelium med en ljummen cola i handen. Nåja, var är en festival i Afrika? Den kan ju vara arbetsam, varm och alldeles, fullkomligt underbar...

Imorgon blir det picknick i Rålis innan kyrkan för vår del, hör av dig om du vill haka på!