Den extrema bloggtorkan...

Hej, vänner!
Jag vet att jag inte bloggat på toklänge, men livet har kommit emellan. Barnen sover inte lika mycket på dagarna längre, Elise inte alls. Jag har varit på semester. Jag har börjat jobba. På kvällarna efter jobbet så känns det viktigare att umgås med familjen än att sitta vid datorn som jag ändå gör hela dagarna på jobbet.
Livet har kommit emellan.
Jag har börjat förstå dem som säger att de inte har tid med blogg och fejjan. Mammaledigheten har gett mig massor av tid, men nu har tiden försvunnit. Jag har jobbat två 50-timmarsveckor på rad nu. Livet har kommit emellan.
Så för nu, tar jag en officiell bloggpaus. Jag lägger allt jag har på barnen och Jens. Kanske kommer jag tillbaks till hösten. Men då kanske i ett annat format, jag har inte bestämt mig riktigt. Jag älskar ju att skriva, så mina tangenttryckningar kan man inte tysta. Men vi vet inte vad hösten innebär för äventyr, ett nytt jobb kanske eller så får jag vara hemma och mysa med mina älsklingar ett tag till.

Tack, tack för att du läst!