Mamma missionär maka

Filadelfia Bankeryd

Idag predikade Walter i SOS Church på temat familjen och hur kyrkan är som en familj. Jag hade förmånen att få lyssna på hela predikan då Jens tog båda barnen.

I SOS Church har jag min familj, vänner som har blivit familj, vänner man kan räkna med i vått och torrt. SOS Church är mitt hem.
Jag minns första gången jag kände att en kyrkan var min kyrka, att jag hade ett riktigt hem där. Jag var tonåring och det var efter nåt tonårsmöte i Filadelfia i Bankeryd, jag klev in i köket i källaren och helt plötsligt kände jag mig inte som gäst längre. Här är mitt kylskåp, här är mina skedar, här är mina grytor... Det var en härlig och speciell känsla. Sedan dess har jag sökt den känslan igen, jag har hunnit avverka några kyrkor, nån där inte en enda pastor hälsade på mig, nån som sprang iväg med en vision jag inte hade i mitt hjärta, en några andra som jag älskade men aldrig klickade med. Men så föddes SOS Church, och jag fann åter mitt hem. Vissa kritiserar vår församling och tror sig veta en massa som egentligen är snicksnack och lögner, men vad folk än säger och påstår finns min orubbliga känsla av hemma och familj kvar.
När jag var nitton flyttade jag hemifrån inte bara från mamma och pappa, utan även från församlingen. Förra året hittade jag hem både här i Sigtuna där vi fullkomnade familjen Charlieson med en son och i SOS Church med Johannes Amritzer, älskade storebror, farsa, pastor och vän.