Mysig stund i soffan!

Vi lägger Elise oftast runt 7, sen vill Jens plugga en stund och Elton brukar sova en lur. Det ger mig en stund för mig själv på soffan. Idag har Jens tänt ljus för att få upp värmen i lägenheten lite. Och nu sitter jag här och myser och väntar på Idol. Kanske ska ta och koka mig lite te och tina en bulle! Det vore något! :) Vardagslyx för en tvåbarnsmor...

Lämnar er med en bild på min lilla äppelkindade son, som om några dagar blir 2 (!) månader.

Till alla er som kämpar...

Elise har varit en riktigt enkel tjej när det gäller nattning. Efter att ha legat brevid henne och gosat innan nattning bestämde vi oss för att testa att lägga henne direkt i sängen och sitta brevid. Det tog två, tre kvällar sen vinkade hon ut oss så fort vi lagt ner henne och gett henne välling. vi blev lite tagna på sängen (hehe), men sen dess har hon somnat själv. Sedan i somras har hon även sovit hela nätter, något vi heller inte har behövt köra någon metod för.

Varför berättar jag detta? För att skryta? Nej, för att bekänna en sak. Ikväll tog det knappa 20 minuter innan Elise somnade och Jens fick sitta brevid till slut. Och jag tyckte att vi hade det sååå jobbigt och det var sååå synd om mig. Jag hann tänka att så här jobbigt har nog ingen och de som faktiskt kämpar, jag vet hur jobbigt ni har. Sen insåg jag hur dumt det var. Inte bara lite dumt utan väldigt dumt...

Så till alla er som kämpar med era barns sömn, jag vet inte alls hur ni har det eller hur ni känner. Jag har det för bra... Eller är det kanske Elise som har det bra?

Det lilla blå loket!

När jag var liten hade jag en favoritbok; Det lilla blå loket. En berättelse om ett litet lok som räddar dagen för ett gäng leksaker som ska till andra sidan berget. Litet som loket är, övervinner det alla förväntningar och får över alla vagnar till barnen på andra sidan berget. Nu har det fallit sig så att Elise också älskar tåg och följdaktligen boken.

I födelsedagspresent fick Elise igår Brio-tågbana av farmor. En överlycklig Elise byggde ihop banan här ivkäll med pappa. När de kört ett par varv försvinner Elise in på rummet och kommer ut med en clown. Klart att Elise tåg ska ha en clown precis som tåget i boken! Hon är inte dum, den där flickan!

Nu ska jag kolla till bullarna som står på jäsning! :)

Goa vänner är vi allihopa!

Har ni någon gång upplevt vänskap vid första ögonkastet?

Jag har gjort det två gånger i mitt liv. Första gången var med Miriam! Åh, vad jag tycker om henne. Vi träffades i Jönköping eller snarare i Munkaskog utanför Habo och det vart vänskap från första handskakningen.

Under de år vi känt varandra har vi varit "nära" i perioder, men även om vi inte träffats på länge fortsätter vi alltid där vi avslutade senast. Precis som om tiden stod still! Det är så det ska vara mellan sanna vänner.

Idag var jag och Elton i Bromma för att besöka Miriam och hennes lilla Noomie. Vi tog en promenad och pratade om tro, drömmar och visioner. Det är häftigt att vi tror och tänker så lika fast våra framtidsdrömmar ser så olika ut! Men det är väl så när man drömmer om att se Guds rike bre ut sig över vårt avlånga land...

Miriam, jag beundrar dig och Daniel massor för det ni drömmer om. Jämfört med det ni vill göra framstår vår församlingsplantering i city som lite safe ändå. Lycka till, vänner! // En av ert största supporters

Tradera rules!

Mitt nya intresse - Tradera - kan bli farligt! Bör ligga lågt med shoppingen och har hållt mig borta från köpcentrena ganska bra. Men vad gör det när man budar på Tradera istället?? Har nyss vunnit dessa fina vingar, visst kommer Elise bli fin i dem? Blir vackra julkort! Och snygga att hänga på väggen när hon byter rum om några veckor...

Nu är hon två!

Så har Elise passerat tvåårsstrecket! Hon är nog världens gladaste och piggaste lilla busfrö. Hon är mitt hjärtas glädje, min stolhet och min, bara min(kanske lite Jens med..)!

Igår hade vi lite kalas med några mammor och barn som var här och åt tårta. Smarrig marängtårta med mjölkchokladfluff och hallongrädde. Elise åt med god aptit! Hon älskar tårta och varje gång man pratar födelsedag så säger hon bara tårta, tårta!

Sjungandet på sängen har vi dock sparat till på lördag. Det var liksom inte läge att göra det halv fyra igår morse innan Jens for till jobbet.

Som grädden på moset igår sa Elise att hon älskar mamma och pappa (och korv). Vi har länge försökt få henne att säga det, men vid middagsbordet igår så kom det äntligen. Spontant också! (Vad jag minns!) Det var den perfekta avslutningen på dagen och ett bevis på att hon verligen börjar bli en stor flicka. För enligt henne själv är hon inte barn längre, Elton är, men inte hon!

Elise precis utkommen!
Två år senare!

Lilla Farmor!

Till helgen fyller min lilla farmor 89 år! Jag är så impad av och stolt över henne. Det är helt fantastiskt hur pigg hon är. Lilla farmor bor och klarar sig helt själv i sin lägenhet. Men det är inte bara det att hon klarar sig, hon klarar sig med bravur! I helgen, som var, hade hon kalas med nästan hela släkten, vi var tyvärr kvar här uppe, och hon hade gjort smörgåstårta till alla! Det klarar ju knappt jag själv!

Hon är jättepigg i knoppen. Jag har där aldrig märkt att hon blivit gammal. Sen att hon har lite ont i lederna, det hör väl till åldern. Det som är så imponerande är att det slår inte ner henne. Hon tar bussen och handlar själv, träffar de vänner som fortfarande är friska och i livet och hon sprider glädje vart hon än kommer.

Jag älskar dig lilla farmor! Du är helt enkelt bäst! Jag hoppas att jag får leva och vara pigg lika länge som du... Jag är stolt över att Elise få bära din mammas namn!

Där satt den!

Mina små gör framsteg varje dag och ikväll kom Eltons första riktigt stora leende! Naturligtvis missade jag det... Det visades nämligen exklusivt för pappa och stora syster. Fick se ett leende med stängd mun, men inte det stora med öppen mun. Men det kan jag unna Jens! Han jobbar ju på så hårt, både pluggar och jobbar heltid. Så i alla fall, Eltons leende kom på sex-veckorsdagen precis som Matildas bok i utvecklingspsykologi hade utlovat. Betyder det att han är perfekt, ett textbook example? Ja, det gör det.

Elise hon gör andra framsteg. Imorse bad jag henne att ta på sig stövlarna innan dagis. Döm av min förvåning när hon får på sig båda stövlar och dessutom på rätt fot. Då växte min stolthet över henne lite till. Nu börjar jag dock vänta (fasa för) den så kallade "kan själv"-perioden.

Mitt framsteg idag var att jag hade lite lök i korvstroganoffen. Alla som känner mig riktigt väl vet att jag hatar lök, Jens är likadan! När jag var på ICA härom veckan köpte jag från frysdisken hackad lök! :O Jag köper högst två lökar per halvår, så för mig var detta ett stort steg. För om jag köper två lökar slänger jag 3/4 av dem... Så nu ligger det 450g hackad lök i min frys. Jag använder ju det så sällan så nu har jag ett förråd för milleniumet ut! Skönt att kunna plocka fram, lite varje gång det blir köttbullar. Lite mindre planering och aldrig mer tårar!

Kärlek!

Wow! Och helt plötsligt fanns de där... Efter att ha gått igenom Kistas alla skobutiker utan att finna det jag sökte, efter att ha ringt mamma och frågat efter vad jag sökte, efter att ha betvivlat mig sälv och mitt skofinnarsinne, så helt plötsligt stod de där i ett undanskymt hörn på Nilson. Så vackra, så perfekta, så ensamma. Med bultande hjärta plockar jag upp dem, hoppas på att det är min storlek, vänder dem upp och ner och ser att det är 38or! Lyckan är fullkomlig, det är skorna jag ska ha. Men vad nu? Ingen prislapp! Jag provar ändå, detta är mina skor. Kosta vad de kosta vill, jag ska ha dem, så är det bara. Passar perfekt! Jag frågar vad de kostar. Blir överlycklig när expediten svarar en drömsiffra! Det var by far de billigaste stövlarna jag provat under kvällen. Nu är de mina och födelsedagspengarna räcker till en matchande jacka! Den ger jag mig på jakt efter nästa vecka...

Så här tror jag även det är lite när man hittar sin partner. Det handlar om kärlek Lyssna på detta: Man letar och letar, till slut börjar man tvivla och plötsligt när man är redo att ge upp hittar man en prince charming. Men passar han? Är han intresserad? Plötsligt går man ner för altaret med den "perfekta med stort P"...

Själv ska jag gå i mina stövlar hela kalla halvåret! Och därmed basta! :)

Eyes can lie, a smile can deceive, but shoes can lever lie. Kom ihåg det!

Men le nångång!

Min lille Elton var väldigt snabb att komma ut, 1 och en halv krystvärk jämfört med Elise som kom först efter nästan 1 och en halv timma av krystvärkar! Men har är inte lika snabb i framsteg, Elise fick man ögonkontakt med efter två veckor, Elton dröjde drygt fyra... Elise var även snabb på att le, men vi väntar fortfarande på Elton. Enligt min systers bok om barns utveckling så kommer första leendet runt sex veckor så Elton har helgen på sig!

Nu lägger vi oss i hårdträning, och jag ska försöka bli lite roligare. Hur får man en sexveckors att tycka att nått är roligt?

På bilden har han ett "nästan-leende", så det ligger ju inte allt för långt bort... Annars är väl bara att inse, man var roligare förr!

Nostalgi...

Sitter här med Elton i famnen och undrar över vilka segrar han få vara med om i livet. Jag blir lite nostalgisk och tänker tillbaks på tonårens glada dagar. Här nedan kommer en lista över vad jag ibland kan komma på mig själv att sakna:

* Doften av regn +omklädningsrum +svett +målvaktshandskar och tigerbalsam. Allt på samma gång!
* Det skrikande ljudet av basketdojjor i gamla ekande Dorabhallen.
* Känslan av att stå i duschen efter ett blött och kallt träningspass på hästryggen.
* Lyckan att höra "We are the champions" skråla i ett kasst högtalarsystem efter en SM-seger.
* Pirret inför en match!
* Konkurrensen mellan Bankeryd och Habo/Brahe.
* Tjejsnacket i omklädningsrummet, varför var vi alltid sist hem?
* Cupgemenskapen...
* Känslan av att tillhöra ett lag som var topplag inte bara i Sverige utan även hela Skandinavien!

Jag hoppar verkligen att Elise och Elton väljer basket när de blir större! Men blir det hästar och hockey står jag även då vid sidan om och hejar, fattig, men glad...

Succé!

Igår hade vi det första "riktiga" söndagsmötet med SOS Church. Och vi var nog en hel del som blev tagna på sängen. Det kom massor av folk! Stolarna räckte inte, utan caféstolarna plockades fram och fylldes snabbt! Det betydde att vi minst var 130-150 vuxna på mötet igår. En fördubbling mot den siffra som vi räknar som stommen i församlingen. Häftigt!
Inte nog med att det kom så mycket folk, det blev folk frälsta och andedöpta också! Vilken församling vi har. Jag är så stolt över alla som är med och jobbar för ett förvandlat Stockholm. Välkommen nästa söndag kl 16, då kör vi igen. Bigger and better...

Nicke Nyfiken och vår härmapa!

Elise favoritfilm är den om den söta apan Nicke Nyfiken. Långfilmen är jättemysig med helt fantastisk musik. Om någon vill köpa en film till sina barn som man som vuxen inte tröttnar på kan jag rekomendera denna!

Men, nu är det så att Elise inte bara gillar att titta på filmen, hon har börjat prata som Nicke! Istället för att säga ett enkelt ja så svarar Elise käckt "ja haa". Andra ord hon pratar Nicke-style är "m hemmm" eller "å håååå". Detta hade varit jättegulligt och till viss del är det, men ibland låter det som om jag har uppfostrat en riktig Stockholms-överklass-unge istället. Speciellt "ja haa" kan låta nonchalant och lite tyket... Men det är nog bara jag som kanske är speciellt känslig eftersom jag innerst inne vill att Elise ska prata min dialekt och inte stockholmska!

Annars har hon börjat prata mängder av nya ord. Hon är riktig härmapa! Hade vi svurit så hade vi definitift fått lägga av annars hade hon med börjat... Bara på morgonen har hon för första gången sagt: dinosaour, bok, läsa, knacka och mobil. Och klockan har precis slagit 10! Vad ska det sluta?

Föräldrahjärtat bankar lite extra ibland!

Idag tog jag med Elise till några stora vattenpölar efter dagis. Hon älskar att plaska runt! Och jag älskar att titta på när hon leker, jag blir så lycklig i hjärtat. Alla bekymmer blir så små, och man känner sig nästan som barn igen! Ännu bättre är det när man står där och njuter av sin dotters lek och plask och man inser att att Gud Fadern ser på mig på samma sätt som jag ser på Elise. Tänk att den Allsmäktige fröjdar sig över mig med jublande glädje! Och han gläds över dig!