Elise favoritfilm är den om den söta apan Nicke Nyfiken. Långfilmen är jättemysig med helt fantastisk musik. Om någon vill köpa en film till sina barn som man som vuxen inte tröttnar på kan jag rekomendera denna!
Men, nu är det så att Elise inte bara gillar att titta på filmen, hon har börjat prata som Nicke! Istället för att säga ett enkelt ja så svarar Elise käckt "ja haa". Andra ord hon pratar Nicke-style är "m hemmm" eller "å håååå". Detta hade varit jättegulligt och till viss del är det, men ibland låter det som om jag har uppfostrat en riktig Stockholms-överklass-unge istället. Speciellt "ja haa" kan låta nonchalant och lite tyket... Men det är nog bara jag som kanske är speciellt känslig eftersom jag innerst inne vill att Elise ska prata min dialekt och inte stockholmska!
Annars har hon börjat prata mängder av nya ord. Hon är riktig härmapa! Hade vi svurit så hade vi definitift fått lägga av annars hade hon med börjat... Bara på morgonen har hon för första gången sagt: dinosaour, bok, läsa, knacka och mobil. Och klockan har precis slagit 10! Vad ska det sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar