Katastrofen i Haiti

Kan man annat än att bli berörd? Mitt hjärta blöder för detta folk, för alla människor som gått bort, för alla människor som förlorat nära och kära.

Vad fruktansvärt att gå runt i stadens ruiner, letandes efter familjen, letandes efter mat, letandes efter förband till såren, letandes efter något tecken på att allt bara är en mardröm...

Här har vi ett fattigt land i klass med Sveriges invånarantal som förlorat tiotusentals, kanske hundratusentals av sina dyrbara invånare. I tsunamin och Estonia förlorade vi inte ens 1000 svenskar. Men hela landet stannade upp och sörjde chockade vår landsmän, 'alla' kände eller visste någon. När ett femtiotal undgdomar dog i diskoteksbranden i Göteborg stannade Sverige upp och sörjde chockade våra ungdomar. Men dessa siffror kan inte mäta sig!

Mina böner går till Haitis folk, jag ber att USA ska kunna styra upp hjälpen så att den når fram till de som behöver, jag ber att... Mitt förstånd vet inte vad det ska be, jag pratar min andes bönespråk och ropar från djupet av mitt hjärta om lättnad från smärta och sorg som plågar Hatitis dyrbra invånare.