Igår när vi packade in oss i bilen efter kyrkan råkade jag gå rätt in i hörnet på bagagelucksdörren. Och fy, vad ont det gjorde! Men jag var ju tvungen att hålla min och låtsas som om det inte gjorde ont eftersom det fanns hurtiga springare på löpbanden innanför fönstret på gymmet. Kan ju inte låta det bli en pinsam grej av det eller hur? Ja, vagnen åkte in lite snabbare än vanligt och när vi kört ut från vår fina fickparkering släppte jag ut min smärta. Allt för att inte låta gymmarna få sig ett skratt...
Oj, vad är jag för människa egentligen? Ja, ja, nu sitter jag i alla fall här med en jättebula och huvudvärk. Och jag är övertygad om att om jag bara hade skrikit rätt ut i det onda ögonblicket så hade jag inte fått den här bulan eller huvudvärken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar